Nu är det så. Att jag ska säga er. Att jag mår inte helt hundra. Jag mår tusen, men åt alla håll. 

Håller bloggen lite vid sidan nu tyvärr. Den kommer och jag är glad för er alla som håller er kvar igenom alla mina bra och dåliga tider. 

Detta är en tid då jag tagit på mig lite för mycket jobb och plaskar på ytan.

Men jag har varit duktig denna gån till skillnad från alla andra gånger och tagit min egna hälsa först.

Jag har trappat ner, försöker. 

Det är svårt när allt man får syssla med är utöver ens största drömmar typ. 

Det är väldigt svårt när man får erbjudanden som det inte går att säga något annat än SJÄLVKLART FAN VA FETT !!!! SÅKLART !"!! WOHOOOWWW !!! Till. 

Men så kommer ju livet, sånt alla människor har. Ett liv, med relationer, känslor. Katter, hundar, familj ! 

Pengar. Aaah allt det där. Allt det där som jag så lätt har att försvinna ifrån att glömma. 

 

Försöker så starkt denna gång att rätta till och hitta en balans. 

Jag är otroligt stolt över mig själv. För att jag vågar backa. Fast jag hatar mig själv innerligt för att jag gör det.

Men jag lider av kronisk stress, och min adhd gör inte det lättare. 

Inte heller min personlighet och allt jag vill. 

 

Men tack. Tack för era peppande ord. Tack för att ni uppskattar min ärlighet. 

Jag älskar alla mina jobb. Jag älskar allt jag gör.

Det handlar inte om dom. Det handlar om mig. Ingen annan kan veta, bara jag. 

Vad jag klarar och inte. Och hur mitt schema ser ut och inte. 

 

Puss på er. Kram på er. Och allt sånt. 

Massa kärlek och styrka.